”Länge levt med mask”

Som utomstående kan du aldrig, hur du än försöker, sätta dig in i hur det är att se dina nära och kära mördas och själv överleva ett folkmord.

Går det att sätta ord på hur det har varit att skriva en bok om dessa svåra upplevelser?

– Att skriva boken för mig var att försöka städa inne i mig och tömma vad som fanns, för att jag ville inte låtsas må bra. Jag vill kunna ge mina barn den rätta kärleken.

När bestämde du dig för att berätta?

– Jag har länge levt med mask vilket var jobbigt för mig och min familj. Det hade varit min önskan att få skriva om min upplevelse tills jag fick erbjudande av ambassaden vilket jag är tacksam för.

Händelsen i Rwanda är ett mycket mörkt kapitel i vår moderna historia och FN har fått mycket hård kritik för att de inte agerade på plats.

Med egna ögon såg du t ex FN-soldater som solade och drack drinkar på ett hotell i närheten där du bodde. Hur är ditt förtroende till FN idag?

– Förtroende för FN finns inte i min värld, pengar som används där kan gå till något
annat eller har inte FN fattat målet hittills. När man jobbar eller gör något strävar
man alltid efter resultat, har de gjort det? Nej, och varför finns de? Jag är
ARGGGGGGG!

Boken med undertiteln "Landet som föddes på nytt" vill också peka på hur Rwanda rest sig, startat om och inte minst enat sin befolkning. 

Hur vill du beskriva dagens Rwanda?

– Dagens Rwanda, om jag kan beskriva med ett ord är HOPP och sår som läker.

Vad har du hittills fått för reaktioner på boken?

– Alla som har läst boken tyckte först och främst synd om vad som har hänt, men
samtidigt tyckte de att det var en bra idé att sanningen kommer fram och stannar
och kommer hjälpa nästa generation. Positiv känsla.

Vilka tycker du särskilt ska läsa boken, som ännu inte gjort det?

– Jag skulle mest vilja att det är ungdom. För mig är att när du lär ungdom, du lär också samhället och jag tror på det.

FOTO: Anna Nordström